Månadsmötesrapporter hösten 2016:

 

        3. Min sagolika farmor, Elsa Beskow. Dag Beskow berättar och visar bilder. PLR-kören medverkar.

     2. Dan Andersson - Jag väntar vid min mila – sånger och berättelser med Ingmari Dalin. 28 sept.

     1. Damm- och bacillskräck förr och nu. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi berättar. 19 sept.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Tisdagen den 18 oktober 2016

        Månadsmöte

        "Min sagolika farmor, Elsa Beskow!"

        Dag Beskow berättar och visar bilder.

        PLR-kören medverkar.


 

        Vissa sagor finns alltid med oss och vi tröttnar inte på att höra dem om och om igen.

        Att vi är många, som tycker så förstod vi, när 120 göteborgs-plr-are mötte upp denna

        oktoberdag för att efter fikastunden få lyssna till Dag Beskow, allas vår Elsa Beskows sonson.

                                                         

        Med inlevelse berättade han lite om familjens historia och om farmoderns liv.

        Elsa föddes 14 februari 1874. När hon var fjorton år, dog hennes far.

        Modern tog barnen med sig och flyttade till moderns systrar. Enligt Ellen Key blev Elsa inte uppfostrad

        utan uppmostrad där.

        Redan som 5-åring berättade hon sagor. Så småningom fick hon stipendium till Tekniska skolan.

        Hon arbetade sen som tekningslärare vid Whitlockska samskolan i tre-fyra år.

        Hon hade också hunnit med att vara modell åt Sergel, när han skapade statyn ”Amor och Psyke”.

        Var det i samband med detta som Natanael, föreläsarens farfar, friade?

        1897 utkom den gamla folksagan om Den lilla,lilla gumman..., som mormor berättat för henne, med Elsas illustrationer.

        För att accepteras i Natanaels familj fick hos se till att konfirmera sig.

        De bodde i Viktor Rydbergs gamla hus Ekliden i Djursholm.

        Dan Beskow lät oss sen följa med i sagornas värld, som hans farmor skildrat den för oss alla sen början av 1900-talet.

        Vill du friska upp minnet rekommenderar jag en titt på hemsidan www.elsabeskow.se

 

        Det var inte bara föredragshållaren vi fick lyssna till. PLR-körens nye ledare,

        Hilding Egeståhl, satte sig flygeln och ackompanjerade de sånger de församlade önskade att sjunga.

        Med glädje stämde alla in i: ”Kantarellvisan”, ”När lillan kom till jorden”, ”Blåsippan” och ”Bä-bä vita lamm” .


 

        Kören framförde sedan fyra sånger:

            Hugo Alvéns Glädjens blomster,

            Britt G. Hallqvists, Om du har en örtagård (Kompositör:Laci Boldemann),

            Tre strofer ur Tomtebobarnen

            W. Peterson-Berger, Stemning


 

        Vår ordförande Karin framförde tack till Elsa Beskows barnbarn Dag    

        och hälsade i samband med ett tack till kören ett extra välkommen till Hilding,

        då hon i och med vad hon just fått avnjuta vid körens framträdande ”var helt nöjd”!    

        Alla instämde med en rungande applåd!


 


 

 

                                                                                                              ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

        Onsdagen den 28 september

       2. Dan Andersson-Jag väntar vid min mila – sånger och berättelser med Ingmari Dalin

            Det var med stor förväntan vi efter den gemensamma kaffestunden rättade till stolarna för att bekvämt kunna se Ingmari Dalin,

            som med sin gitarr stod längst upp i salen beredd att ge oss en musikstund med information och historik om Dan Andersson.

                                                   

            Hon inledde med att berätta om hur kolmilan byggdes och bevakades och lång väntan var.

            Naturligtvis fick vi så lyss till ”Jag väntar vid min stockeld...” med tonsättning av Gunnar Thuresson.

            Sen fick vi ett smakprov på Ingmaris tonsättning av ”Sång till västanvinden”

            När Dans syster Anna fyllde 18 förärade han henne dikten ”Till Min Syster”, som han tonsatt: ”Nu spelar vårens ljumma vind...”.

            Vi delgavs också brottstycken ur kolarhistorier för att få en inblick i hur livet kunde te sig för arbetarna i skogarna

            kring Skattlösberg i Grangärde finnmark i Dalarna

            När han arbetade på Ny Tid här i staden, skrev han under pseudonym Black Jim. En del tid tillbringades på café Verdandi i Haga.

            Det var där dikten ”Visa om förr och nu” kom till. Ingmari har tonsatt den och sjöng den för oss. Den hade t.o.m. gett eko i Amerika!

            En annan tonsättning hon gjort och som också framfördes är till dikten ”Sång till min lykta”.


            Naturligtvis berördes också Dans amerikaresa.

            Han var ju bara 14 år, när fadern, folkskolläraren Adolf Andersson, gav honom uppdraget, att resa till släktingarna i Minnesota.

            Visserligen hade fadern planerat resan in i minsta detalj... men tänk själv ... vilket våghalsigt äventyr!

            Det blev ingen emigration för familjen. Dan skrev hem att förhållandena hos faderns släktingar inte var mycket bättre än hemma i Sverige.

            Efter åtta månader återvände han till Dalarna.


            Så var det dags att sjunga med i ”Jungman Jansson”.


            Naturligtvis berördes också den tragiska avslutningen på Dan Anderssons liv.

            Den 16 september 1920 tog han in på Hellmans hotell i Klarakvarteren i Stockholm.

            Rummet hade tidigare cyanväterökts och inte ordentligt vädrats - madrasserna hade inte bytts.

            Följden blev, att Dan dog under natten. Han efterlämnade sin fru Olga, som var i sjätte månaden väntande deras gemensamma barn.


            Som avslutning på sångstunden sjöng Ingmari ”Gässen flytta”, som tonsatts av Thorstein Bergman.


 

            Efter applåderna tackades vår gäst med en blommande krukväxt, Novemberljus.

            Det kan tyckas något tidigt på året, men utanför kändes det som om hösten var på gång.


 

            En utförligare presentation av vår gäst får du genom att gå in på hennes hemsida www.ingmaridalin.se

            Rekommenderas!

            Tack, Ingmari! Den här stunden kommer vi att ha med oss länge!


 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

    Måndagen den 19 september

        1.Damm- och bacillskräck förr och nu

        Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi berättar.


 

    Den här måndagsförmiddagen samlades ett nittiotal PLRare vid långborden i Redbergskyrkans församlingssal

    för att avnjuta de nybredda smörgåsarna och en bit av den mjuka morotskakan, som serverades till kaffet.

    Intresset att få en chans att lyssna till Agnes Wold var stort.

    Ann Botha räknade i sitt hälsningsanförande upp en mängd titlar och utmärkelser, som hon har.

    t.ex. : läkare, överläkare, professor...

    I Expressen kunde man 8 mars i år läsa följande ingress till artikeln om henne:

    ”GÖTEBORG. Antal gånger som hon blir vansinnig över "hittepå-saker" varje dag: Tio.

Agnes Wold, 61, är professorn som gör rent hus med moralistmyter och vedertagna sanningar.

Småbarnsmödrarnas räddare, hypokondrikernas idol, feministisk förebild.

Nu också: Årets kvinna 2016.

 

               

    Inledningsvis gav hon oss en inblick i samhället och sakernas tillstånd från 1850-talet och framåt.

    Hon jämförde människans roller i bondesamhället (kvinnan, mannen, barnen, pigor och drängar) gården /hemmet= produktion

    med

    industrialismen : produktion.

    Samhället, Mannen och Husmodern!

    Visste du förresten

        att av de barn som föddes 1805 i Sverige dog 20% innan de fyllt 1 år?

        att motsvarande siffra för Sierra Leone idag är 12% . Dit hade Sverige nått 1865.


 

    Vetenskapsmän som nämndes var bl.a. Louis Pasteur (1822-95) och Robert Koch (1843-1940)

    I slutet av 1800-talet hade det trissats upp en skräck för baciller!

    Hygieia, i den grekiska mytologin är hälsans och renhetens gudinna.

    Vi rekommenderades också att läsa Boel Berners bok, Sakernas tillstånd.


 

    Städmanin exploderade .

    Husmoderns uppgift att leda städbrigaden!

    Uttryck som myntades:”Det osynliga dammet är det farligaste!”

    För stort ansvar för tjänstefolket att avlägsna det på egen hand..


    Fastslaget är att infektionssjukdomar uppkommer genom

        -hudkontakt

        -via kroppsvätskor

        -aerosolsmitta

        -mellan människor och djur

        -via infekterad mat /vatten

        -via vatten och avloppsledning


 

    Miasmateorin: Infektionerna försvinner


 

    Allergierna kommer.

    Allergi är överkänslighet av ofarliga ämnen

    John Bostock (1773 -1846) och Charles Blackly (1820 - 1900)var de första att beskriva hösnuva.

    Bönderna drabbades inte. Fenomenet vanligare i städerna än på landsbygden.

    Man kan konstatera att uppväxt på bondgård skyddar mot allergier.


 

    Så fick vi oss en del påståenden till livs:

    Skräpmat är sådan mat, som inte lagas av en oavlönad kvinna i hemmet!”

    ”Ingen har dött av en dammråtta!”

 

 

 

                        Ann tackar föreläsaren

 .                     


 

 ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤ 

Månadsmötesrapporter våren 2016

                 6. Vårsamkväm. Vi sjunger in våren med PLR-kören 19 maj

        5. Nils Zandhers berättar om Plymouthbröder och systrar i Göteborg. Fredagen den 22 april.

                  4. Musikstund med pianisten David Carbe och vokalisten Viktoria Petersson. Fredagen den 1 april.

                  3.Motstånd och överlevnad. Onsdagen den 16 mars      

        2. Foggy Bottom Classic Jazz Band. Fettisdagen den 9 februari.

        1. Elin Sundberg- en kvinna före sin tid. Gunnar Netterfors berättar. Torsdagen den 28 januari .

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

            Torsdagen den 19 maj 2016

            Vårsamkväm med PLR-kören


 

            Dags för vårterminens sista samling. Borden dukades upp i Gamla Lundby kyrkas församlingshem.

            Redan innan kaffet var urdrucket fick alla de cirka 60 närvarande möjlighet att sjunga tillsammans.

            Gunilla Genell presenterade programmet och berättade om tonsättare och textförfattare.


 

            Visst kom vårkänslorna, när vi till Bachs toner stämde in Evy Lindströms ”Nu grönskar det i dalens famn...”

            eller när vi fick sjunga med i ”Vårvindar friska...”?

    Att sedan sjunga om ”Fjäriln vingad” och titta lite extra på Bellmans ordpussel kändes ju nästan som om man var tillbaka på jobbet!

            Det var inte särskilt blåsigt ute idag. Trots det klämde vi i med ”Hör hur västanvinden susar...”.

            Trevligt var ju, att nästa rad stämde exakt med dagens väder: ”se hur härligt vårsol ler!”

                                                             

                        Dagens solist, Sievert Olander gjorde ett bejublat framträdande med sången ”Oh en sån underbar morgon...”.

                        Stycket med originaltiteln ”Oh, what a beautiful mornin´ ”, som är hämtat ur musikalen Oklahoma från år 1943.


 

                                                    

                Kören, som leddes av Lillanna Johansson, fortsatte sen med tolkningar av sommarpsalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”Blommande sköna dalar”.

                Wilhelm Peterson-Berger presenterades med ”I furuskogen” och vårsången ”Det ljusnar”.

                Sven Petris ”En vårkonsert” med inledningsorden: ”Vårsolen log och skyarna drog...” kändes väl tajmad liksom sången om ”Talgper” med text av Rune Lindström.

                Kören avslutade med Mats Paulsons ”Visa vid vindens ängar”

” Det går en vind över vindens ängar

                                                                                                                 Det fladdrar till i en tyllgardin

                                                                                                                Och jag ska skriva en sommarvisa

                                                                                                                Med sol och blomdoft i melodin ...”


 

                Härlig avslutning på Vårhälsningsprogrammet och den här vårterminen!

                När vi tittar ut genom fönstret, ser vi grönskan. Lönnens löv rasslar i tävlan med björkens.

                Askens grenar har stora knoppar på väg att brista.

                Under träden grönskar kirs-kålen som bäst.

                Sommarn närmar sig!


                                                         

 

 

 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                    Fredagen den 22 april

                Nils Zandhers berättar om Plymouthbröder och systrar i Göteborg


 

                    Den här fredagsförmiddagen var vi drygt sextio PLRare, som bänkade oss i kyrksalen i Redbergskyrkan för att lyssna till Nils Zandhers. Han är ju en av våra trogna föreläsare.

                    Om sin barndom och uppväxt har han berättat i boken Morgonsol, som också var namnet på

                    frälsningsarméns barnhem i Västra Frölunda, där han och hans tvillingsyster placerats, då modern avlidit på sjukhuset några dagar efter det att hon fött barnen.


 

                    Nu har Nils forskat kring sin fars, fastrars och farföräldrars religiösa tankesätt. De tillhörde Plymouthbröderna. En av deras möteslokaler låg på Skolgatan 9 i Haga.

                    Det kändes kanske något speciellt att framför altaret i Redbergskyrkans utsmyckade lokal lyssna till hur Plymouthbröderna levde/lever.

                    Deras möteslokal såg förvisso mera spartansk ut. Placeringen i rummet av mötesdeltagarna var mycket viktig: ”bröderna” främst, bakom dem ”systrarna” och längst bak de ”omyndiga”.

                    Om någon av dem tillfrågades vilken kyrka han eller hon tillhörde blev svaret:

                    ”Jag tillhör Herren!”

                    ”Den som älskar världen är fiende med Gud.”

                    Man stöder sin uppfattning på citat ur bibeln, som man t.ex. finner hos

                    Paulus: ”Kvinnan skall hölja sig inte mannen.”

                    Matteus: ”Vaken! En skall bli upptagen – en lämnas kvar.”

                    Bordsgemenskapen är viktig, men man kan bara umgås med troende. Andlig gemenskap är viktigare än biologisk.

                    Med himmelsk kärlek måste allt börja.

                    Den som man ska ingå äktenskap med  måste vara troende. Man kan inte umgås med icke troende.


 

                    Plymouthbrödernas verksamhet, som från början startade i opposition mot den engelska kyrkan och nådde Göteborg

                    genom Samuel Hedman på 1870-talet lever fortfarande.

         Några av våra kolleger har under sina år i grundskolan kommit i kontakt med barn och föräldrar, som varit knutna till Plymouthbröderna.

         Det har inte alltid varit så lätt att balansera, när  ”Läroplanen är skriven av antikrist!”


 

                    Vill du veta mer?

                    Använd datorn!

                    Googla till exempel på ”Plymouthbröderna, Samuel Hedman”.

                    Där finner du bl.a. en kandidatuppsats i ämnet: ”Bibeln är vårt rättesnöre.”

                    Sekten driver också en friskola ,”Laboraskolan”, i Nyby, Hylte kommun i Småland. Den kan man också läsa om på nätet.

 

                    Visst känns det ibland efter ett månadsmöte med PLR i Göteborg som om man varit på fortbildning?!

 

                                                    Tack Nils!
                                                                           

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

         4.                 

                1 april 2016

                Musikstund med David Carbe i Gamla Lundby kyrkas församlingshem.

                    Det här blev inte en första-aprildag vilken som helst!

                    Medan vi förberedde för vår samling i lilla salen för 40-talet medlemmar hade vi chans att lyssna till ett härligt jazzband,

                    som höll till i stora salen. När sen våra PLRare stärkt sig med smörgås, kaka och kaffe, var det så dags för vårt musikprogram.

 

                                                   

                    Förväntningarna var stora.

                    Två ungdomar i 20-årsåldern, David Carbe och Viktoria Petersson, som träffats på musiklinjen på Mimers gymnasium i Kungälv, ansvarade för underhållningen.

                    Och underhållning blev det!

                    David visade redan inledningsvis att han var diggare av Charlie Norman. Det blev mycket härlig boggie- woggie. Ångan var upp redan nu!!!

                    Sen blev det smakprov på Benny Anderssons repertoar. Viktoria iklädde sig Helen Sjöholms roll vid vår kronprinsessas bröllop och sjöng: ”Vilar glad i Din famn”.

                    Vad sägs om Robert Wells tolkning av Nötknäpparsviten eller en gammal Elvis "Blue Suede Shoes"?

                    Frank Sinatra fanns också representerad och vad var det nu kompositören från 1920-talet, som hade en katt promenerande på pianot,

                    vilket resulterade i Catwalk on the piano, hette? Ett härligt potpurri av Ted Gärdestad-melodier från Himlen så oskyldigt blå till Sattelit gavs också.

                    Slutklämmen blev påpassligt nog i den krets vi just befann oss: Swing it Magistern! Swing it!

                    Enträgna applåder gav resultat: Viktorias röst ljöd nu i ”Du är min man!”

                                                           

 

 

                                De som ville höra mer av David och Viktoria passade på att köpa en cd, som var till salu vid podiet.

                                David gjorde också reklam för en turnéplan i höst. Om detta kan du själv läsa mer på www.carbemusik.se


                                Visst är det härligt, att vi årsrika lärare med unga förmågors hjälp får återuppliva musik, som presenterades oss

                          kanske för 40-50 år sedan! Inte bara gamla takter utan även gamla minnen återupplivas!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
 

                    3.Onsdag den 16 mars 2016.

             Motstånd och överlevnad

                            Den här onsdagsförmiddagen samlades ett 70-tal PLRare i Redbergskyrkans lokaler.

                            Efter förplägnad i samlingssalen satte vi oss till rätta i kyrksalen.

                            Här mötte vi Jan Halldin och Sten Löfman

 

                                       

                                Medan Jan Halldin berättar om sina upplevelser, spelar Sten Löfman på lämpliga ställen.

                                Han har naturligtvis också härliga soloframträdanden.

            Jan Halldin, som under många år arbetat som utrikeskorrespondent, tog oss med på en intressant historisk resa,

            som för oss pensionerade lärare kändes som nutid, då händelserna, han berättade om, utspelats under vår yrkesverksamma tid.


 

            Vi fick följa med till Tjernobyl 1986 och träffa drabbade, som 10 år efter katastrofen olagligt flyttat tillbaka till sin gård.

            På Sumatra träffade vi hajfiskaren sittande vid stranden i den efter tsunamin annandagen 2004, utplånade byn. Hans familj hade omkommit.

            Byggnader, båtar, redskap - allt hade förstörts. Även här hade gjorts ett uppföljande besök något år senare.

            Vid promenad över Östra Kyrkogården i Göteborg kan man på en gravsten läsa ”Amanda Peralta 1939 – 2009”.

            Hon var argentinskan, som ingått i gerillan mot Peron och blivit fängslad. Efter flykt tog hon sig till Sverige. I Göteborg skrev hon sin

            doktorsavhandling på Idé - och lärdomshistoriska institutionen.

            Vid hennes begravning uttryckte Sven Liedman sig så här:

            ”Den första kvinnliga gerillakrigaren har dött i Sverige.”

            Vi fick också följa med på mötet med Kipha Nyawosa i Sydafrika, där Inkata stod mot ANC i december 1995.

            Till sist gjorde vi besök på Västbanken i Palestina. Visste Du förresten att 2,5 miljoner olivträd förstörts från sex-dagars-kriget 1967 till 2012?


            Sten Löfman bokstavligen ackompanjerade föredragshållaren. Han växlade mellan piano och det mycket speciella musikinstrumentet hang.


 

                                                           

                                                            Här demonstrerar Sten instrumentet hang. Ordet hang betyder hand.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

2. Tisdag 9 februari

                Jazzkonsert med Foggy Bottom Classic Jazz Band

                    Denna Fettisdag, eller som man säger i New Orleans, Mardi gras, samlades drygt 100 PLRare och gäster i Redbergskyrkans lokaler.

                    Efter att ha inmundigat en stor nybakad semla till kaffetåren var det dags att förflytta sig till själva kyrksalen till ”When the saints go marching in...”

                    Jag vet inte om orden i texten hade något samband med just dessa årsrika lärare, men...varför inte?!

                    När alla bänkat sig och orkestern hälsats välkommen, var det bara att njuta och ryckas med i tonerna från podiet.

                    Vad sägs om Alexander´s Ragtime Band kompletterad med lite historik om Irving Berlin?

                    Eller St. Louis Blues, Down by the Riverside, Karl Wehles Någonting att äta, Någonting att dricka?

                    Under mer än en timma bjöds vi på idel godbitar!

                    Alla verkade stortrivas i kyrkbänkarna. Det gungades med, knäpptes med fingrarna, klappades i händer och nynnades. Härligt!

                    För många av oss återupplivades gamla minnen kanske ända från realskolan eller gymnasietiden.

                    Naturligtvis fick vi också njuta av riktigt goa soloframträdanden.

                    Även om man riskerar att blandas ihop med ett TV-program måste jag säga: Så ska det låta!


                                                   

                                                Här följer några bilder från vår stund tillsammans med denna underbara oktett.

                        Missa inte gruppens hemsida! Den hittar du enklast genom att googla på "Foggy Bottom Classic Jazz Band"

                        Genom att knappa dig fram där, får du en grundlig presentation av gruppens medlemmar och vad orkestern håller på med.

                        Du får även möjlighet att höra bandet spela!


                                           

 

            

                                                                                                                       

                                                Karins soloframträdande här  består i att hon tackar  hela orkestern

                                                                                                                                                                              för den fantastiska musikstund vi haft glädjen att uppleva !

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

 

 

 

         1.     Torsdagen den 28 januari

                Elin Sundberg – en kvinna före sin tid. Gunnar Netterfors berättar.

                Kring kaffebordet i källarplanet på Dicksonska Villan Överås samlades vid 12-tiden ett fyrtiotal PLRare.

                Efter att ha inmundigat en god smörgås plus en mazarin till det nybryggda kaffet och givits tillfälle att diskutera

                en stund med gamla kolleger om dagsaktuella frågor eller om sådant som en gång hände, när vi själva var i farten,

                dvs på ”den gamla goda tiden”, var det så dags att ta den branta trappan upp till salen för att lyssna till dagens föreläsare.


                Solen sken härligt genom fönstren bakom Gunnar Netterfors, när han tog till orda.

                Han har forskat mycket om Elin Sundberg (1880 – 1965), vilket bl.a. sammanställts i en liten bok på 40 sidor:

                                           

                Vi får en inblick i hennes liv allt från födelsen på Brömsegården på Klåverön i Lycke socken.

                Båda hennes föräldrar dog i tuberkulos innan hon fyllt 12 år. Även hennes ungdomskärlek blev offer för denna sjukdom.

                I början av 1900-talet var hon efter bl.a.en tid i Tyskland, Stockholm och Schweiz tillbaka i Göteborg, där hon bott med sin far, efter moderns död.

                Hon startade en konststoppningsatelje, en föregångare till Lappcentralen. Några år var hon ordförande i göteborgsavdelningen av nykterhetsorganisationen Vita Bandet.

                Hon deltog i kampen för kvinnors rättigheter i landet.

                1932 flyttar hon till Tjörn. Hon hade tidigare låtit uppföra Villa Solfrid, som ligger mellan Långekärr och Kyrkesund. Hennes samhällsengagemang fortsatte livet ut.

                Sedan Elindagen den 31 juli 2005 finns Elin Sundbergs Vänförening.

                Mer information får du på www.elinsundberg.se

                                           

            Tack Gunnar, för den intressanta föreläsningen.

            Flera av oss, som lyssnade hade inte en aning om vem denna kvinna var, när vi satte oss tillrätta framför dig.

            Nu vet vi! - Kanske blir det en tur på vägen mot Kyrkesund till sommaren? Då gäller att vara vaksam, när Sunna passeras!


 

 

 

 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤      

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

        Månadsmötesrapporter hösten 2015

              6. Julmöte 11 december -15

            5. Kärlek, Stöd, Krav och Beröm. David Lega inspirerar och delar med sig av egna erfarenheter. 19 november -15

                      4. Auktionernas magiska värld. Lena Hafdell Göteborgs Auktionsverk informerar. 21 oktober-15

            3. Viva la Opera!  Fernando Lorca sjunger och guidar oss genom 500 år av musik och drama. 8 oktober -15

            2. Marianne Berglin Jarlöv visar Hjärt- Lungräddning och hjärtstartare, 28 sept.-15

            1. Från Donsökaka till Maklobe. Anna Cederberg Gerdrup presenterar bakgrunden till sin bok.15 sept.-15

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                6.

            Fredagen den 11 dec.-15

            Julmöte

                    Även i år samlades vi i Betlehemskyrkans församlingssal för traditionell julavslutning.

                    Redan vid niotiden på morgonen hade det dukats och pyntats.Drygt 120 personer skulle få plats.

                    Lussekatt, klenät och pepparkaka bjöds till kaffetåren.

                    Stämningen förhöjdes genom de kända julsångerna vi sjöng.Birgit Kruk ackompanjerade på flygeln.

                    Gunilla Genell fyllde på texterna med lite historik.

                    Som tidigare hade alla fått en lott serverad till kaffet. Ett tiotal av PLRarna gick hem med en vinst i bagaget.

                    Dags att byta lokal.

 

                           

                        Inne i kyrksalen inledde kören med att sjunga fyra sånger:

                                    Ding,dong merrily on high (Fransk melodi)

                                    Julvisa från Västindien (Sv.text av Birgitta Bäckström)

                                    Stilla frid (Sv. Text av Birgitta Wennerberg-Berggren)

                                    Nu tändas tusen juleljus (Text/musik av Emmy Köhler)


 

                    Sen var det dags för Lars Hammarson och Tord Swedberg framföra några stycken på nyckelharpa.

 

                                                       

                        Tord berättade också en del om instrumentets historia och demonstrerade dess olika funktioner.

                        Ett intressant stränginstrument med tangenter!

                        (Googla på ”nyckelharpa” så kan du få erbjudandet att köpa en byggsats!)


 

                    Kören fortsatte sedan med

                            Kungarnas marsch (Sv.text Ulla Rydbeck)

                            Alla fick sjunga med i Hosianna (G.J.Vogler)

                            Avslutningsvis fick vi njuta av vår PLR-kör, som sjöng Halleluja-kören av G.F.Händel


 

                        Ordförande Karin tackade och tillönskade alla en riktigt God Jul.


                                                           

 

 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

            5.

            Torsdagen den 19 november

            Kärlek, Stöd, Krav och Beröm

            David Lega inspirerar och delar med sig av egna erfarenheter.


            Sina första tre skolår var David Lillemor Emanuelssons elev.

            Det var därför extra roligt att båda var på plats idag.


                        Samtal mellan elev och lärare.

                        Rullstolen, som han cyklar fram, är en egen konstruktion och mycket praktisk.


 

                    Här följer några citat ur Davids föreläsning:

                            ”Barn får sin självkänsla, när de speglar sig i vuxnas ögon”

                            ”Att tävla med sig själv höjer självförtroendet.”

                            ”Om jag acceptera det jag är dålig på, kan jag vara stolt över vad jag är bra på.”

                            ”...att lägga in sin självkänsla i det man är ger självförtroende i det man gör.”


 

                När David var 6 månader trodde läkarna, att han aldrig skulle kunna sitt upp.

                Det uttalandet gällde alltså samma pojke som åren 1996 och 2000 deltog i paralympiska spelen

                och som under åren 1995-2000 slog 14 världsrekord i simning.


                                               

                        Lillemor hade med sig några dokument från skoltiden, som väckte minnen.


                        David är sedan januari 2011 kommunalråd i Göteborg. Han sitter på mandat från Kristdemokraterna.


 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

                    Onsdag den 21 oktober 2015

                       4. Auktionernas magiska värld. Lena Hafdell berättar.


                                    När kaffestunden för de ca 90 närvarande var avslutad, bänkade vi oss för att först lyssna på vår PLR-kör

                                           

                                                                 

                                Dags för körledaren Gunnar Thiringer att göra tecknet, som resulterar i att vi får lyssna till

		Kristallen den fina...
		Sen var det dags för Till Österland vill jag fara 
		I samband med att Lustwins Wijsa framfördes gavs information om textförfattaren Samuel Columbus. 
		 Han var född den 24 april 1642 i Husby prästgård, Dalarna, död 8 juli 1679. 
		Han var en svensk författare, språkteoretiker och språkforskare.

		När Povel Ramels Vals i tango sjöngs, överraskade ett par ur kören , Lennart och Birgitta Graneld,
		de församlade med att just ta några danssteg i nämnda taktart!

                                                           

		Som en mjuk övergång till nästa programpunkt sjöng vi allsång.
		Alla klämde i med ”Auktion i Hökemåla” (Mel: Resultat av plöjningstävlan)
		Vi tackar kören och dess ledare för att vi fick njuta av sångstunden.

                                                                                                       

				Nu var det dags för vår inbjudna gäst.
 
		Lena Hafdell, VD vid Göteborgs Auktionsverk, tog oss med på en historisk resa i auktionernas värld.
		Hon visade en bild föreställande en auktion i Babylon, 500 år före vår tideräkning. 
		Tavlan föreställde ett tillfälle där unga kvinnor visades upp och såldes på auktion för giftermål till högstbjudande. 
		För de som ej blev sålda pga fattigdom eller att de var mindre attraktiva blev det den  köpare, 
		som lade omvänt bud, dvs krävde minst ekonomiskt stöd, som fick flickan. 
		(Jfr hur det gick till i svensk fattigvård för länge, länge sedan!)

		Många har ju under åren bevistat vanliga auktioner ute i byggderna. 
		Auktionsförrättaren leder konversationen och försöker trissa upp priserna innan han slår med klubban för högsta bud. 

                                        Detta är från en auktion i Ytterby i augusti 2015.

                                       

		Vi fick nu veta, att denna typ av auktioner med klubba och slag, är helt ute!
		Nu gäller datorn. Du kan bjuda dygnet runt och få svar hemma i fåtöljen om ditt bud godtagits.



Auktionsverket erbjuder 
 1.Nätauktioner
 2.Kvalitetsauktioner (2ggr/år)
 3.Specialauktioner, t.ex. bilauktionen här om veckan

Både säljare och köpare betalar avgifter till företaget. 
Procentsatserna ligger för närvarande på 16% resp. 22% + 90 kr resp.50 kr.


Du är också välkommen ner till Värmlandsgatan 2 dit Auktionsverket flyttat efter 120 år på Tredje Långgatan. 
På den här adressen kan du med datorns hjälp knappa fram de flesta upplysningar om Göteborgs Auktionsverk: 
www.goteborgsauktionsverk.se/

Auktionsverket ordnar också kurser i t.ex. 
Stilhistoria
Auktionshistoria
Ostindiska kompaniet
Göteborgskoloristerna
Foto

                        Nu är det bara att gå hem och leta i alla skrymslen. Kanske har du en dyrgrip. Auktionsverket hjälper dig med värderingen.

                        Lycka till !

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                        3.

                            Torsdagen den 8 oktober 2015

                            Viva la Opera!

                            Fernando Lorca sjunger och guidar oss genom 500 år av musik och drama.


                            Efter att ha inmundigat dagens smörgås och en rejäl bit kladdkaka och druckit ur kaffet eller téet,

                            vred vi stolarna något mot kortväggen för att se och lyssna till vår gäst, Fernando Lorca.


                                           

                        Vi fick en genomgång om Claudio Monteverdi (1567-1643).

                        I Florens i slutet av 1500-talet återupplivade man den grekiska tragedin, som blev inspirationen till opera.

                        Med Mozart blev opera också politik. I Figaros bröllop, vars libretto bygger på teaterpjäsen av de Beaumarchais,

                        samarbetade alla sociala grupper på scenen. Avslöjanden om hur det högre samhällsskiktet betedde sig mot de lägre

                        klasserna inte minst vad gäller erotiska eskapader gjorde, att kungen förbjöd uppförandet.

                        Förutom att vi fick lyssna till Fernandos härliga röst, när han sjöng några kända stycken, gav han även oss i publiken

                        möjlighet att agera i talkör:

  1.             ”Jag vill ha mer kaffe!”

  2.              ”Kaffet är slut!”

  3.             ”Jasså.”

                        Han uppehöll sig också kring Christina Nilsson, som 19 maj1859 debuterade med sång på Frimurarlogen i Göteborg.

                        Hon kom ju sen att göra sin debut i Guiseppes Verdis opera La Traviata 1864 i Paris.


                        Som avslutning tog han risken att citera Karl Gehard:

                                                        ”Opera är när man sticker en kniv i en människa

                                                          och det istället för blod kommer ut sång!”

                    Naturligtvis berättade Fernando mycket mer under sin föreläsning. Trots att datortekniken krånglade,

                    fick vi med oss en fin sammanfattning av vad opera är och hur det hela började och dessutom fick vi lyssna till hans härliga stämma!


 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                   2.               

                            Måndag den 28 september 2015

                            Livräddande kunskap.

                       Marianne Berglin Jarlöv visar Hjärt-Lungräddning och hjärtstartare.

Denna soliga höstdag efter en natt med månförmörkelse, blodmåne,

samlades ett trettiofemtal av våra PLRare i Redbergskyrkans församlingssal. Efter det att smörgåsen och drömtårtsbiten inmundigats var det så dags för dagens föredragshållare att ta till orda.


 

                              Hon inledde med frågan: Kan man överleva ett hjärtstopp utan sjukhus?

                              Hon rekommenderade oss att ladda ner appen ”Rädda hjärtat”. Där får du veta var närmsta hjälp finns.

                              Viktigt att larma!

                              Det gäller att hålla sig ajour. Riktlinjer ändras över tid.

                              Sen visade hon filmen om Bosse, som haft hjärtstillestånd i 14 minuter, men räddades till livet tack vare

                              att omgivningen inte gav upp och man fick kontakt med räddningstjänsten som inte heller slutade med sina

                              ansträngningar att få igång hjärtat.

                               Läs mer om detta genom att googla på

                                 ”Filmen Bosse Livräddarna”.

                                Där finns flera artiklar om denna specifika händelse. Fantastisk!


                                Marianne poängterade hur viktig omgivningens reaktion är.

                                Hittar du en till synes livlös person liggande på gatan eller golvet.

  1.                         Kontrollera om hen andas!

  2.                         Om ej larma och starta hjärt-och lungräddning!


                                Goggla på ”Hjärt-och lungräddning”. Där finns mycket information att hämta om HLR!


                                Visste du förresten att nu gäller 30 kompressioner följt av 2 inblåsningar!

                                Det gäller att komma igång snabbt - helst inom 3 minuter och trycka hårt mellan brösten och inte ge upp.

 

 

                            Vi fick också en demonstration av hur de utplacerade

                            hjärtstartarna fungerar.


 

                            Passa också på att informera Dig mer genom att googla på ”Marianne Berglin Jarlöv”.

                            Hon är mycket engagerad i ämnet och har fått namnet ”Hjärt-och lungräddningens moder”


 


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                1.

                Tisdagen den 15 september 2015

                Höstens första månadsmöte.


 

                     Från Donsökaka till Maklobe i Bergsjön


 

                    Från Donsökaka till Maklobe i Bergsjön.

                    Anna Cederberg Gerdrup presenterade sin bok

                    om en mångkulturell resa - ett sätt att knyta ihop staden.

                    Hon berättade om saluhallen i Bellevu och besök i

                    den närliggande moskén under fredagsbönen,

                    indonesisk matlagning på Donsö, intervjuer med

                    arkeologen från Iran, som nu körde spårvagn i Göteborg,

                    kontakten med ägaren av företaget Libabröd, som en tid

                    varit munk men lämnat Libanon under kriget och nu

                    tagit upp bagaryrket i femte generationen

                    Så var det Maklouba, som beskrevs som

                    en upp-och nedvänd gryta med gott innehåll med ris

                    Innehållet kan vara olika.

                    Hennes variant kom från Mosul i Irak.


 

                    Maklouba, makloba, maqlobeh

                    Vi kanske får se några matprogram på TV med

                    utgångspunkt från bokens innehåll.

                    Filminspelningar pågår.


 

                    Vi bor i en mångkulturell stad med ett stort utbud av

                    internationella maträtter! - HÄRLIGT!

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

        Månadsmötesrapporter våren 2015

                  6. Gummor och gubbar i osalig blandning. Birgitta Fernström tolkar litterära och musikaliska texter.

        5. Vårsamkväm. Vi sjunger in våren med PLR-kören

        4. Litterär slädfärd genom värmlandsskogarna i ord och ton.

                 3. Från glasknalle till aktad köpman i Göteborg. Inger Olofsson - Jarland berättar om sin farfars far.

        2. Musiksamkväm med Kafépianisten Harry Persson och hans fru Marianne

        1. Att bli äldre och må bra under tiden. Thomas Cullhed, leg. sjukgymnast informerar och ger oss tips

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

               Torsdagen den 21 maj 2015

            Gummor och gubbar i osalig blandning.

            Birgitta Fernström sjunger, läser och berättar.


 

                Så var dagen kommen för vårterminens sista månadsmöte.

                I stora salen i Lundby Gamla kyrkas församlingshem samlades ca 60 PLR-medlemmar och fikade

                under samtal med bordsgrannar. Stämningen var hög redan innan dagens gäst gjorde sitt scenframträdande.

 

      

                                                                               

                    Birgitta Fernström är skådespelare och sångerska med ett brett register. Hon är dessutom utbildad lärare

                    och har undervisat på såväl lågstadiet som gymnasiet. Hon har också givit ut ett antal barnböcker med titlar

                    som ”Den musikaliska musen Ebba” eller ”Pyttepojken Pelles visor” på eget förlag, Glimmergummans förlag.

                    Vi fick ta del av bland annat Alf Henrikssons dagsverser och Allan Edvalls funderingar.

                    När man hörde och såg henne framföra Anna Maria Lenngrens ”Porträtterna”, gjordes det på ett så livfullt sätt,

                    att man nästan kände sig som närvarande i det gamla godsets salonger och såg alla tavlorna utmed väggarna.

                    Vi fick också bekanta oss med Anna Fredrika Myrberg, ”Svarta Masken”, då Birgitta läste ett av hennes kåserier

                    med viss klang från Eken!

                    Vi fick oss också lite Fröding till livs: Torgpumpen. (Var det den i Kristinehamn?)

                    I slutet av sitt framträdande gjorde hon en fin tolkning av Povel Ramels ”Klasskamp”.

                    Naturligtvis fick vi under hennes framträdande också ta del av hennes sång a cappella.


 

                    Ann Botha, som haft kontakt med vår gäst och inbjudit henne till denna vårterminsavslutning, framförde vårt tack för

                   denna litterära och musikaliska resa genom århundradena.

 

                    Nu tar PLR sommarlov. Höstterminens program får Du i brevlådan i mitten av augusti.

                    Trevlig sommar!


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

                5. Onsdagen den 29 april

                Vårsamkväm. Vi sjunger in våren med PLR-kören

                Denna något kyliga och även regniga onsdagsförmiddag tog sig ca 75 personer till församlingshemmet vi Lundby Gamla Kyrka ute på Hisingen.

                Medan borden dukades mjukade körmedlemmarna upp såväl sina kroppar som röster. Repertoaren som skulle framföras gicks igenom.

 

                          

Kl.12.00 var det så dags att inta kaffe och nybredd smörgås samt en chokladboll rullad i kokos.

Strax reste sig körmedlemmarna och sjöng ”Musikanter speler upp”


Gunilla Genell, som är en av körmedlemmarna berättade om diktare och kompositörer ur det album av sånger som framfördes.

Trevligt varierat upplägg i presentationen av vår vårsångskatt!

Programmet var ordnat så att körsången varvades med allsång. Alla fick vara med!

 

                               

                                Gunnar Thiringer dirigerar


                               

                           

                        De här sångerna ingick i vårhälsningen!

 

                        Alla: Längtan till landet och Vårvindar friska

                        Kör: Under rönn och syrén och Vila vid denna källa

                        Alla: Du ska inte tro det blir sommar..., Och nu så vill jag sjunga..., Nu grönskar det...

                        Kör: Londonderry Air och Uti vår hage

                        Alla: Majsång (Kuhlau), Vårsång (Olav Gerthel), Rosa på bal

                        Kör: Vårsång och I furuskogen (Petersson-Berger)

                        Alla: Hör, hur västanvinden susar och Då börjar livets vår (Lasse Dahlquist)

                        Kör: Sångarglädje och Povel Ramels Vals i tango (Skulle kanske vara något för TVs Let´s dance?)

                        Alla: Taubes Fritiof och Carmencita och Inbjudan till Bohuslän (tre strofer)

                        Kör: En vänlig grönskas rika dräkt och Glad såsom fågeln


 

                Visst känns det att vi hälsade våren välkommen!


 

                        När ordförande Karin, som under sångstunden tänkte mycket på studentsångarna i Lund,

                        tackade kören och dess ledare och medlemmar för allt arbete som lagts ner för att vi tillsammans

                        skulle få njuta av denna trevliga sångstund, sken solen upp i den skira grönskan utanför fönstren!


 

                        Vi lämnade lokalerna på ”det vackra Hisingslandet!”, som alltid kyrkoherden Alf Österström uttryckte det.

                        Några av oss kände det kanske lockande att följa med Gunilla och Olof Genell till Styrsö

                        och på väg dit sjunga några Lasse Dahlqvist-melodier.

                                                                                           

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

   4.             Onsdagen den 22 april

                Litterär slädfärd genom värmlandsskogarna i ord och ton

                tillsammans med Björn de Verdier & Åke Ziedén


 

                Denna onsdag samlades 65 göteborgs-plr-are i Redbergskyrkans lokaler. Solen sken fast det var lite kyligt i luften.

                Inomhus var det definitivt inte kallt. Det fanns gott om kaffe till de nybredda smörgåsarna och den bruna kakbiten.

                Efter gemytet och samtalen kring kaffeborden    var det dags att bänka sig i kyrksalen.

                Där gjorde sig Björn de Verdier och Åke Ziedén redo att ta oss med på en härlig litterär resa i Värmland.

 

                                                                   

                På talarstolen hängde ett porträtt av Gustaf Fröding. Här hade man också ställt tre ur metallplåtar skurna bokstöd föreställande

                Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin.

                Med kända toner från gitarren, "Ack Värmeland du sköna..." inleddes musikstunden.

                Sen fick vi vara med om en fantastisk presentation av Värmlands stora diktare. Björn har fantastisk förmåga att dela med sig av

                och med inlevelse ge oss glimtar av den värmländska litteraturskatten.

                Hur var det nu med Elin i Hagen?

                Eller ... i åa ä e ö...


 

               Medan Åke framförde ett fantastiskt gitarrsolo gjorde sig Björn redo för att fostid päls och hatt presentera Selma Lagerlöf.

               Så fick vi ta del av Selmas berättelse om bl.a.föräldra hemmet Mårbacka

                men även om Fröding och Alster.

                Så mynnade allt ut i den av Mando Diao tonsatta dikten Strövtåg i hembygden

                                            ”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön

                                             Det är ljus över stränder och näs

                                            och omkring mig står den härliga skogen så grön

                                            bakom ängarnas gungande gräs ...”


 

                Applåderna blev långa och hjärtliga!

                Som tack för dem serverades ett Sven-Ingvars-potpuri, som vi också kunde sjunga med i.


 

                                                           

                Tack Björn de Verdier och Åke Ziedén för att ni tog med oss på denna litterära tur i diktarnas landskap, Värmland.

                Ett är säkert: man behöver inte vara född i det landskapet för att känna sig hemma med Er!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

 

 3. Fredagen den 20 mars 2015

                        Från glasknalle till aktad köpman i Göteborg. Inger Olofsson - Jarland berättar om sin farfars far, Carl Johan Josephsson.

                        Trots att det ryktades om solförmörkelse denna förmiddag, tog sig 65 av de våra till Redbergskyrkans lokaler på Landerigatan 9.

                         Många av oss tyckte förmodligen, att det räckte att ha varit med om en dylik 1954?

                        Nu skulle vi efter kaffet få lyssna till historien om hur den för varje göteborgare kända affären på Korsgatan 12, snett bakom domkyrkan

                        (naturligtvis något beroende på vilket håll man kommer ifrån!) kom till och hur allt började med  Josephssons Glas & Porslin.


                                               

                        Inger Olofsson – Jarland berättade livfullt om sin farfarsfar. Hon började med hans barndom

                        i Klerkeboda i Hälleberga socken i Småland. Han föddes 1824.

                        Som barn hade han bl.a. arbetat med kol till järnbruken och kört kolryssar, som såg ut som stora flätade korgar på slädmedar.

                        Hans fyra halvsyskon hade dött som barn i mässling och dragsjuka, kalmarsjukan.

                        När Carl Johan fyllt 23 år, dog hans mor. De 116 riksdaler, som modern tillerkändes efter rättegång mot sonens far, en bondson från en gård i bygden,

                        där modern tjänat som piga, hade förvaltats väl. Summan var nu 496 riksdaler, lika mycket som priset på ett hemman!

                        Det var nu Carl Johan började affära med glas. Han köpte glas från Kosta glasbruk och sålde.

                        Han blev glasknalle eller glasförare. En stor artikel var till en början Kaffekulan, en glasbubbla med hals,

                        som liknar laboratoriekolvarna vi känner från kemisalen.

 

                                                                                                                                                                                   

                        Så småningom flyttades verksamheten till Göteborg. På Kungstorget stod han och sålde från flaket på hästskjutsen.

                        Kungstorget 3 blev första adressen. Året var 1866.

                        Efter Carl-Johan tog Walfrid Josephsson över 1904. Hans son, Ragnar Jarland, fortsatte med verksamheten 1926.

                        Nu drivs affären av 4:e generationen genom Bo Jarland

                        Firman  flyttade till olika lokaler och landade slutligen på den plats den nu ligger.

                        Inger berättade med inlevelse om hur hennes far Ragnar Jarland hade en konstnärlig ådra, och hur noggrann han var med skyltningen.

                        Från 1951 kan man skriva sig som Kunglig Hovleverantör.

                        Inte är det väl därför man numera kopplar ihop företaget med ”Royal Design”.?

                        Det räcker att titta i skyltfönstren för att förstå, att här finns mycket att hämta inom glas, porslin och även annat för heminredning.


   

          Boken, som Inger skrivit om sin farfars far C.J.Josephsson, finns också till salu i affären.

           Här signerar hon ett exemplar, som en av våra medlemmar passar på att köpa i samband med föreläsningen.


           Om Du vill veta mer, kan du söka på www.josephssons.se/historik/

            Rekommenderas för den som är nyfiken på historien.

            En av de församlade tipsade om ett reklamblad "Perfect promotions i samarbete med Royal Design Josephssons",

            som följt med morgontidningen denna  dag! Där kan man läsa mera om "stil och kvalitet"!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


                2. Onsdagen den 11 mars 2015

                         Musiksamkväm. Den berömde kafépianisten Harry Persson med fru Marianne spelar och sjunger.

                   En stund innan kaffet serverades kom Harry med sin fru Marianne. Vi hjälptes åt att vrida flygeln i kyrksalen så att det skulle kunna

                        vara ögonkontakt med pianoliraren och publiken. Marianne fick tillgång till en mikrofon. Allt var klart för sång och musik!

                        Först intog de 95 närvarande kaffe, smörgås och kladdkaka i salen intill. Av sorlet att döma var de samlade medlemmarna av vår

                        förening fullt kompetenta att som uppvärmning underhålla varandra.

                                                        

                                                                        Harry Persson på plats

                            Lillemor Emanuelsson välkomnade våra gäster och mindes, säkert tillsammans med flera av oss,

                            besöken på gamla Bräutigams med kaffe och kaka men framför allt tonerna från pianot, när det trakterades av vår gäst Harry Persson.

                            Visste du förresten, att han spelade på Bräutigams i 37 år?


 

                                                                            
                                                                               Dags för glädjespridning! Marianne sjunger till Harrys komp.


 

                                        En stund senare hade alla förväntansfullt tagit plats för att lyssna och minnas.

                                        Pianisten inledde med ett potpurri ur sin repertoar. Det ryktas, att han har uppåt 3000 i huvudet!

                                        Hustrun Marianne fattade sedan mikrofonen, tittade på ”fusklappen” och inledde kärvänligt med :

                                    Sen sjöng hon den ena låten efter den andra till Harrys ackompanjemang.


 

                                           

                                            En sådan tur! En i publiken hade ”Ellinor” som ett av sina förnamn.

                                            Lämplig inledning att prata om innan Taubevalsen ljöd i lokalen!


 

                        I mellansnacket fick vi klart för oss att paret bor på Lindholmen med härlig utsikt över hamnen och båttrafiken.

                        På andra sidan vattnet skådas Masthuggskyrkan. ”Ibland syns månen bakom dess torn!”

                        En sådan härlig värme paret spred i lokalen!

                        Som avslutning fick vi lyssna till en mängd låtar i följd. Helt plötsligt hörde vi bland alla andra musikstycken ett par andliga sånger.

                        Det var förmodligen en hyllning till den plats vi befann oss i.


 

                                                               

                                                                Medan Marianne tog hand om blommorna fick Harry

                                                                ett fint påskägg att ta med sig till lägenheten på Lindholmen


 

                            Några grep chansen att köpa med sig en DVD ”Den siste kafépianisten”.

                            Tack Marianne och Harry !


 

                            PS Googlar du på Harry Persson och Marianne får du mer uppgifter om detta legendariska par!

 

 

 

 

 

 

 

 

                Tisdagen den 3 februari


          1. Bli äldre och må bra under tiden,

           föreläsning av Thomas Cullhed, leg.sjukgymnast.


 

               När såväl kaffe som smörgås och kaka intagits satte vi, ca 90 förväntansfulla 65 plussare, oss tillrätta för att lyssna på Thomas Cullhed.

              Han är legitimerad sjukgymnast, vidareutbildad inom Mekanisk Diagnostik och Terapi (MDT), McKenziemetoden.

              Om dagarna håller han till i kliniken i Varberg, högst upp i Fregatten.


                                                                        

 

                        

                           Han inledde sin framställning med att konstatera, att vi alla med åren blir

                          KORTARE, LÄTTARE (pga mindre vätska),TORRARE och SKÖRARE!

                          Han upplyste om att ämnesomsättningen sjunker, syn-och hörsel försämras, hjärt-och lungkapaciteten sjunker, så även prestationsförmågan.


 

                           Hur ska man nu kunna bromsa allt detta?

                           Det gäller att hålla igång och röra på sig.


 

                            Vad kan man göra själv?

                             Bästa resultatet når man, om man tycker att övningarna är kul.

                            Tränar man tre gånger/ vecka, kan man bromsa det biologiska åldrandet.

                            En 80-åring är lika träningsbar som en 30-åring vad gäller kondition och muskelstyrka.

                            Träning ger positiv uppbackning för

                            hjärt-och kärl, muskelstyrka, muskelmassa, skelettets hållfasthet,

                            hormoniel balans, energiomsättning, sömn, humör, koncentrationsförmåga.


 

                            Vi är skapta för rörelse.

                            Gå 30 min/dag eller varannan dag, dansa, åk skidor, gå stavgång med tryck, simma cykla, gympa!

                            Thomas betonade, att det man gör ska vara roligt.

                            Gillar man att göra övningar i grupp eller ha tillgång till instruktör, kan man söka sig till ett gym eller till en träningslokal.

                            Mycket kan man göra hemma utan några specialkonstruerade hjälpmedel.

                            Att göra sit-ups, armhävningar mot en vägg eller golv, sittande sit-ups på en stol, gymma.

                            Man kan deltaga i boule eller mattcurling tillsammans med andra.


 

                            För att minska fallrisk bör man träna balansen:

                                                Stå på ett ben och fixera blicken rakt fram.

                                                Stå på ett ben vid tandborstning

                                                Har du en balanskudde? Använd den!

                                                Vrid huvudet åt sidorna under gång.

                                                Övningar som får upp flåset får du fram genom att öka tempot i gång på slät mark eller i trappor.

                                                Dansa gammaldans eller gympa.

                                                Även om du sätter upp mål, så kan det vara svårt att hålla igång.

                                                Smärta och värk hindrar dig

                                                Motivationen tryter

                                                Rörelserädsla/oro

                                                Experthjälp kan finnas på gymmet.

                                           Man ska bli trött för att öka muskulaturen!

                                          Välj en mer stående och gående livsform!

           Vi sitter för mycket nu för tiden: hemma, på jobbet , på restaurangen, vid datorn, framför Tvn, på bussen , i bilen osv.


         Hållningen är mycket viktig!

       

        Tänk på hur du sitter, när du sitter! Bygg upp med en kudde i svanken så sjunker du inte ihop automatiskt!

        Thomas illustrerade hållningen på ett mycket talande sätt, när han satte sig på bordet.

        Vi var säkert många, som kände igen oss i hur lätt man sjunker ihop.

        Så kan man ju testa sig sjäv och träna med en kliv-och höjdövning:
       

       Använd en pall eller stabil trälåda att kliva på. Dags att ta fram måttstocken!

      

         KLIVHÖJDSTEST

         Klivhöjd kvinnor 34-64 år > 32 cm

                            män >35 cm OK

          < 24 cm kopplat till stort hinder fysisk funktion


          Testa sen sitt och res från en stol på tid.

      

            ALTERNATIVT STOLTEST

            Alternativt 5 ggr på tid:

             Friska 60-69 åringar klarar det på 11.4

             70-79 åringar 12.6 sek

             80-89 åringar 14.8 sek

             >65 år och >15 sek = ökad fallrisk


 

             SITT- OCH STÅTEST

            30 sek:

            Stolhöjd = 45 cm

            Upp och ner så många gånger som möjligt

           Friska kvinnor 60-64 år 17 ggr

                       män 19 ggr

           < 8 = nedsatt fysisk förmåga


 

                      Ha kul! ”Use it or loose it!”


 

                       

                                                                              
 


 

                                Ett flertal av de närvarande uttryckte sin belåtenhet med den givna informationen.

                                                        Uppföljningen svarar vi själva för. Lycka till!


 

                     Vill du veta mer om föreläsaren och hans metoder är det bara att googla på hans namn på nätet. Där finns ett flertal artiklar.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Månadsmötesrapporter hösten 2014

6. Julmötet 11 december 2014.

5. "Vi är vackrast när det skymmer". Underhållning med Ingemar Kavsjö och Leif Randers. Fredagen den 28 november-14

4. Livsåskådningsfrågor på Överås. Sten Ekstrand: "Att brottas med tron i en kristendom i kris. Tisdagen den 18 november -14

3. Den boken glömmer jag aldrig. Gunvor Ronnheden kåserar över läseboken under 100 år. Onsdagen den 22 november-14

2. Rika och fattiga i 1700-talets Göteborg. Åke Hertzberg berättar

1. Lennart Palm kåserar och visar bilder om bortglömd adel. Tisdagen den 23 sept.-14

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

    Torsdagen den 11 december 2014


            Julmöte

            Höstterminen närmar sig sitt slut. Andra advent var i söndags. Luciadagen stundar.

            Det är alltså dags för Göteborgarnas PLRare att ha julavslutning. Det har ju blivit tradition att ha denna tillställning i Betlehemskyrkan.

            Den här dagen dukades det upp till 145 personer. Lussekatt, klenät och pepparkaka serverades till kaffet i samlingssalen.


   

                                                                                                         

                         Kören hälsade oss välkomna med ett par sånger, varefter kaffekalaset började. Många har mycket att berätta för varandra.

                         Sorlet stiger i lokalen. Nya kontakter knyts. Telefonnummer och mail-adresser byts. När så högtalaranläggningen inte är helt perfekt

                         kan det vara svårt för någon ordförande att göra sig hörd och påkalla uppmärksamhet.


 

                           Marianne Hagman slog sig ned vid flygeln för att ackompanjera oss i allsången som inleddes med

                           ”Sankta Lucia”. Det blev versionen med text av Sigfrid Elmblad (1919), alltså utan ”tunga fjät”.

                            Sen stämde vi in i Alice Tegnérs ”Julbocken” samt Hertzberg/Ölander ”Nu har vi jul här i vårt hus” och

                            Emmy KöhlersNu tändas tusen juleljus”.

                            Har du tänkt på att alla författarna och kompositörerna till dessa sånger är födda i mitten av 1800-talet och vi för traditionen vidare

                            genom att sjunga dem för och tillsammans med våra barn och barnbarn?

                            Vid varje kaffekopp fanns som vår PLR-tradition bjuder en lott utlagd. Innan vi reste oss från borden var det dragning i lotteriet.

                            Bland vinsterna skådades en mängd böcker, ljusstakar och hemliga paket.

                            Samling skedde sedan i kyrksalen.

                            Där inledde kören med

                            Välsignad är du som kommer av Chapentier/Birgitta Wennerberg-Berggren/Hernqvist

                            Därefter följde

                             Julrosen Ylva Eggehorn/Fredrik Sixten

                            A la nanita nana En spansk julvisa med svensk text av Kjell Svensson. Sats: Norman Luboff

                            Himlen i min famn Erik Hillestad/ Carola Häggkvist


 

                            Gunnar Thiringer ledde kören medan pianisten hade fullt sjå att hålla noterna på plats

                            pga häftiga vindstötar från luftkonditioneringsanläggningen i kyrkorummet.

                            Hoppas bara att detta inte tog alltför mycket av uppmärksamheten i anspråk även om det för de inblandade var nog så spännande.

                            (Under kvällen kom ju sedan att annonseras om en stundande storm vid namn Alexander!)


 

                            

            Så hälsades Gerd Riccius välkommen. Många av oss har ju träffat Gerd tidigare.

            Hon har föreläst för oss om konst, historia och visat oss runt i stadsdelen Haga.

            Idag var rubriken: Tid – vad är det?

            Hon fångade vår uppmärksamhet en stund med denna fråga. Tänk så ofta vi använder ord med anknytning till begreppet tid.

            Vad gör tiden med oss?

            Vad är tiden?


 

            Gerd citerade signaturen Kajenn (Caj Lundgren), som i en dagsvers skrev:

            ”Tiden har, som filosofen vet

            blott en relativ realitet.

            Kan den ”vara” timmar och sekunder,

            något som den själv förflyter under?

            Eller detta ingenting som finns.

            Mellan det som är och det du minns?

            Du får aldrig tag i själva tiden

            fast du hela tiden lever i den.”


 

            I sitt resonemang utvecklade hon, hur människor genom historien i olika kulturer kommit på sätt att mäta tid.

            Den cykliska tidsuppfattningen , cirkeln, som återkommer

            Den linjära tidsuppfattningen, jfr kristendomen

            Så citerade hon Marcel Proust, À la recherche du temps perdu, På spaning efter den tid som flytt.

            Författare som Elliot och James Joyse speglar framtiden i det förflutna.

            Albert Einstein talar om förfluten nutid, framtid fungerar inte för sig själv utan i ett sammanhang.

            ”Tidens flykt och det förgångnas närvaro.”

            Efter en mängd väckta funderingar om vad begreppet tid egentligen är avslutade Gerd Riccius sitt intressanta anförande med en dikt

            som hon själv skrivit och som behandlade det aktuella ämnet.


 

            Vår stund tillsammans fortsatte sedan med att kören sjöng ett parti ur Händels Messias: And the glory of the Lord

            Tillsammans hade vi möjlighet att stämma in i G.J. Voglers Hosianna

                                            

                                         Musikstunden avslutades med Gunnar Wennerbergs Gören portarne höga med Sivert Olander som solist.

                                         Härliga toner och en fin avslutning på vårt julmöte.


 

                   Vår ordförande Karin Berglin tackade alla som medverkat och gjort den här stunden så fin för oss.

                   Som ett synligt bevis för vår uppskattning överlämnades lite blommor.


 

Därmed var det dags,

att önska varandra en riktigt

GOD JUL!


 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

                                                           

 

                       Fredagen den 28 november

                      Vi är vackrast när det skymmer”

          var titeln på framförandet

                      av Ingemar Kavsjö och Leif Randers´ underhållning

                      i Lundby församlingshem denna fredag ,den 28 november.


 

                      Vi var drygt femtio personer, som efter sedvanlig kaffeförtäring,

                       lyssnade till Ingemar, som spelade många för oss välkända melodier

                       på dragspel och sjöng därtill.

                      Leif ”kompade” med en tamburin, en sådan som vi fick prova på

                      i musikundervisningen under vår skoltid.

                      Mellan dragspelstonerna underhöll Leif oss med riktiga göteborgsvitsar,

                      framförda på äkta ”göttebosska.” Som det brukar vara vid vitsars framförande,

                      varierade utbudet från lite ekivoka till lite mer sansade historier.

                      Av skratten i salen att döma, roade vitsarna auditoriet.

                      Det gavs även möjlighet till gemensam allsång och på det hela taget,

                      var det en trivsam stund i Lundby.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

    4.Tisdagen den 18 november

    Livsåskådningsfrågor på Överås

    Sten Ekstrand: Att brottas med tron i en kristendom i kris.


 

    Hösten har helt klart gjort entré i Göteborg.

    Det smakade gott med en varm kopp med lite tilltugg denna novemberförmiddag.

    Vi tog oss sedan uppför den synnerligen branta trappan från bottenvåningen någon meter under jordytan upp till salen, som kallas Kapellet här på Överås.

    I entrén fick vi ett häfte, som presenterade de personer Sten kom att uppehålla sig kring under sin föreläsning.


 

    Han inledde sedan med att citera Tage Danielsson, som i Tankar från roten (1974) i dikten Eftertanke tar upp ämnet tvivel och tro:

    ”Jag tror på tvivlet.

    Tvivlet är all kunskaps grund

    och all förändrings motor.

    Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.”


 

    Är det så att vi utvecklar tron genom tvivel?

    Hur är det med kravet på att ha monopol på sanningen?

    I inledningen nämndes såväl Marcus Birro, som kom ut som kristen bekännare och senare letade sig till katolska kyrkan

    och den nye ärkebiskopen Antje Jackelén, som valde ”Gud är större”, som något av ett valspråk i tiden.


 


                                                                 Sten Ekstrand


 

    Sten presenterade sedan Jonas Jonssons bok om Nathan Söderbloms liv: Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst.

 

                                          

     Han föddes 1866 på Trönö prästgård i Hälsingland mitt under den kanske svåraste svältperioden i vårt land. Han fick följa med sin far,

    som var präst i församlingen ut i bygden och se hur människorna levde.

    Från 17 års ålder läste han i Uppsala. Nathan läste all krititik om tolkning av bibeln. Helig historia om gudsuppenbarelser.

    Bibeln är inte Guds ord, men Guds ord fanns i bibeln. Ingen religion kunde ha monopol på sanningen.

    ”Det finns en levande gud. Jag kan bevisa det genom studier i religionshistoria.” N.S.


                                     

                       Det gavs ut frimärken både i Sverige och Tyskland med

                      Nathan Söderbloms bild. Han var ärkebiskop från 1914

                      till sin död 1931.

 

    År 2013 utkom Eskil Franck med sin självbiografi Giv mig, min son,ditt hjärta.

    Denne författare har varit präst i svenska kyrkan, uppvuxen i Bohuslän. Med en far som var

    präst i dessa bygder, blev han uppfostrad efter Schartaus principer.


                                          

    I trons värld handlade det mycket om himmel och helvete. Vilodagen skulle helgas osv.

    Självtillräckligheten var svår för Eskil. Vitt eller svart. Himmel eller helvete.

    Schartauanerna gestaltade ofta det svarta.

 

    Eskil Frank kom i kontakt med Gustaf Wingren, teolog, professor i systematisk teologi vid Lunds universitet,

    som disputerat med avhandlingen ”Luthers lära om kallelsen” och varit präst i svenska kyrkan, men avsagt sig detta ämbete.

    Eskil Frank brottades med funderingar som ”Är den kristna tron en mänsklig konstruktion?”

    ”Hur mycket går det att töja på bibelns kunskap?”

    Eskil Franck föreslogs att bli såväl biskop som ärkebiskop i Svenska Kyrkan.

    Istället skickade han ett brev med innehållet: ”Härmed avsäger jag mig prästämbetet i Svenska Kyrkan!”

    Han tillträder en tjänst som rektor vid lärarhögskolan i Stockholm.

    En tillitsfull agnostiker! ”att inte veta”.


    Tage Danielsson:

        ” Den som tror utan att först tvivla

        är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.

        Och den som tror utan att samtidigt tvivla

        är en föga svagare klingande cymbal.”


 


           Den tredje personen som tas upp under föreläsningen är Reza Aslan.


                                                       

    Han kom till USA, som flykting från Iran 1979. Aslan var då 7 år.

    Under en lägervistelse fann han Jesus. Han blev en aktiv religionsutövare och försökte omvända människor han mötte.

    Han var mycket aktiv i sina bibelstudier, men ju mer han läste dess mer tvivlande blev han.

    Han började forska mer och mer . Vem var Messias? En som satte sig upp mot Rom.

    Jesus var inte den ende messiasaspiranten, som betraktats som selot, upprorsmakare mot kejsaren i Rom, och korsfästs för detta.

    Hur uppkom den nya religionen med Jesus?

    Hur uppkom Nya Testamentets berättelser?

    Vilket inflytande hade Paulus över skapandet av Jesus Kristus?

    Frikopplandet av kristendomen från judendomen?

    Var det Paulus som skapade kristendomen?


 

    Reza Aslan är nu författare, forskare i religionsvetenskap och professor i kreativt skrivande vid University of California, Riverside

     och är medlem i American Academy of Religion (Uppg.hämtad från Wikipedia).


                                                       

                                                    Här är boken av Reza Aslan, som hänvisades till under föreläsningen.

 

        Sten rekommenderade också deltagarna att googla på Ann Heberlein, som också fick uttrycka sig på en sida i hans introduktionshäfte.


 

        Efter föreläsningen var ordet fritt för frågor. Alla fick chansen att göra tillägg, ställa frågor eller kanske referera till egna upplevelser.

        Till sist tackade vi Sten för stunden tillsammans och de för tankar han delat med sig.


 

                    ”Ty vår kunskap är ett styckeverk.

                    Om jag talade både människors och änglars tungomål

                    men inte hyste tvivel,

                    så vore jag allenast en ljudande malm

                    och en klingande cymbal.”

                                                                                        (Tage Danielsson)


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

3.Ondagen den 22 nov.-14

   Den boken glömmer jag aldrig.

   Gunvor Ronnheden kåserar över läseboken 100 år.

    Härligt att få hälsa Gunvor välkommen till vårt månadsmöte.

     Hon presenterade sig som ”Flickan som inte ville sluta skolan”.

    1937 var hon sju år och började i Kungsladugårdsskolans välfyllda lokaler.

    2000 elever var inskrivna där. Skolan var stor men förslog inte. Man fick ha skiftesgång.


             

      Här träffade hon sin första lärare Elsa Blomqvist. Pedagogiken var influerad av aktivitetspedagogen

      Elsa Köhler och Sjöholm. Inlärningen går ”Från handen till huvudet”.

      Vi fick under föredraget själva tänka till: Hur började jag själv att läsa? Vilka ord läste vi först?

      Vad hjälpte oss att knäcka koden? Var såg vi bokstäverna? Hur blev de ord?

     Gunvor är helt säker: Tidningen NY TID hjälpte henne att få nycklarna till hemligheten. Lagom lång rubrik.

      (En sådan tur, att det inte var Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning man prenumererat på i hemmet, sa hon!)

      Hur knäckte du själv koden? Var det med återkommande tidningsrubriker?

      Bokstäverna på järnspisen: NORRA HAMMAR? Kryddhyllan: SALT, SOCKER, MJÖL ...

       Det är en högtidsdag, när ett barn börjat läsa - knäckt koden!

        En stjärna tänds i hjärnans kosmos!”


 

           Gunvor hade tur. 1937 fick barnen behålla sin första läsebok i skolan!

 

               

 

            Att den första läseboken har haft stor betydelse för envar av oss betonades.

             Många av oss nickade i samförstånd. Flera hade dessutom upplevt tuppen, som kunde värpa allt möjligt.


 

           Vi upplystes om, att det långt före 1842 fanns läseböcker, t.ex. hade Per Brahe redan på 1600-talet givit ut en bok

            riktad mer till Kungahuset: Prinsarnas och Prinsessornas läsebok.


Här är Johan Ambrosius bok från början av 1900-talet.

 

         Gunvor betonade bildens stora betydelse. Flera framstående konstnärers och illustratörers verk bär du med dig från skoltiden.

         De medverkade till att ge liv åt berättelserna och befästa din läsinlärning.


 

 

                                            

     Britta Ellströms bilder ur Anna Maria Roos Sörgården aktiverar kanske minnesbanken i din hjärna?

      Du behöver inte vara lärare för att nicka igenkännande, när du ser de här pärmarna, eller?


                                                    

 

                                                     

                                  

       Ett hjärtligt tack Gunvor för en underhållande historisk tillbakablick!

       Många minnen väcktes både från den tid man själv gick i skolan och från ens

       yrkesliv.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

     2. Fredagen den 17 oktober 2014

         Rika och fattiga i 1700-talets Göteborg

       Åke Hertzberg, historiker, lärare och författare berättar.


 

        Denna fredag var det inte mindre än 120 anmälningar till månadsmötet. Det gällde att ha ordentliga

        regnkläder eller paraply för promenaden till Redbergskyrkans lokaler. Hösten gör sig påmind nu.


 

 

                                

                     Under kaffestunden värmde också kören upp. Vi sjöng sedan tillsammans några sånger med göteborgsklang från förr:

                     Älvsborgsvisan, Flicka i fläter och Knô dej in...


 

                     Så var det dags för vår inbjudne berättare, Åke Hertzberg.

                    Han inledde med att dela ut ett häfte med stenciler(!) för att vi skulle ha lättare att följa med i hans beskrivningar av

                    hur människorna levde i vår stad för 300 år sedan. Föreläsaren nöjde sig inte med 1700-talet utan gjorde jämförelser

                    såväl med 1600-talet som 1800-talet.


 


                                                       

 

                         Vi upplystes om att de väl besuttna redan på 1600-talet tog för sig och byggde på de bästa platserna innanför murarna och vallgraven.

                         De hade även tillgång till landerier (ett 40-tal) utanför stadsmuren. Till en början bestod bebyggelsen av trähus.

                        Vid bränder kunde de rika flytta ut till sina områden utanför stadsmurarna, medan de fattiga fick det svårare att klara sig.

                        Så kunde man också göra under svåra epidemier, pest, kolera, tyfus. De fattigaste drabbades alltid värst.

                        Under konjunktursvängningar gällde samma sak. När det gick uppåt skapades arbetstillfällen för alla,

                        men när det svängde neråt blev de fattiga arbetslösa, medan de rika klarade sig bra på andra investeringar och besparingar

                        de kunnat göra under de goda tiderna. Som exempel nämndes Ostindiska kompaniets uppgång och fall.

                        Under Napoleonkrigen hölls Göteborgs hamn öppen till skillnad från hamnarna i Europa.

                        När sillen gick till utmed Bohuskusten skapades också rikedom och arbetstillfällen.


 

                        Det fanns nog flera i salen som konstaterade att fenomenet, att de förmögna i regel blir rikare medan de med lite tillgångar blir fattigare,

                        verkar vara allmängiltigt i alla tider.

                        I föredraget nämndes inte så mycket om utbildningens betydelse. Inte så märkligt. Vilka fick möjlighet till utbildning på 1600-1700-1800-talen?

                       Jo - de som kunde betala!


 

                       Kan det vara så, att vi som arbetat inom skolväsendet under 1900- och 2000-talen

                       på något sätt bidragit till att de ekonomiskt svaga grupperna i samhället fått en chans till bättre levnadsförhållanden?

                       Hur går det i fortsättningen?


 

                      Kören avslutade sedan vår sammankomst med två sånger.

                      Körledaren uppgav, att man letat efter någon låt från 1700-talet med  anknytning till Göteborg utan att lyckas.

                      Därför blev det Bellmans ”Liksom en herdinna”, som fick knyta an till den tiden.

                      Till sist klämde man i med ”Vår bästa tid är nu...” ur La Cage Aux Folles.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 1. Tisdagen den 23 september

    Lennart Palm kåserar och visar bilder om bortglömd adel.

       Ett sextiotal av våra medlemmar hade samlats i Redbergskyrkans lokaler på Landerigatan 9.

       Vi värmde först upp - det var lite kallt i lokalen denna höstdagsjämningsmorgon - med nybryggt kaffe, teet fick man påsa själv.

                                                             

                                                              Karin hälsar föredragshållaren välkommen.

             Några hade redan ställt frågan: ”Är det den Lennart Palm, som är med i Melodikrysset?”

             Svaret kom vid presentationen: Lennart Palm, musikern från Lerum!

             Nu var det inte i den professionen han framträdde här. Han har nämligen en speciell hobby, historia,

             och att undersöka gamla gravar i kyrkor.

                                                                                      

                Det gäller ofta glömda gravar.

                Vi fick vara med på en resa runt i landet och bekanta oss med en för många av oss udda värld.

                I flera kyrkor känner församlingsborna inte till vad som döljer sig under golvet i deras kyrka. Att kyrkor

               underlåter att vårda dessa utrymmen låter något förvånande. Att dessutom det av somliga lokala kyrkoledare

                sätts hinder i vägen för att få undersökningar till stånd låter märkligt. Det har förekommit, att en del rum tömts på

               sitt innehåll, kistorna grävts ner i ett schakt, grav, utanför kyrkan, markerad endast med en skylt om vad släkten heter.


 

                Att återge Lennarts föredrag här är inte min avsikt. Dock vill jag gärna uppmuntra till att googla på en del namn:

                Karin Bjälke, Stora Lundby kyrka i Gråbo. I artikeln ”Adelsfolk i Stora Lundby” ur Lerums tidning får du veta en del.

                Karin Bjälkes tredje make hette Harald Stake (1598-1677)

               Om honom hade han bl.a. att berätta, att denne man hade en lång meritlista att falla tillbaka på när han så småningom blev

               landshövding i Göteborg och ansvarig för trupperna på Bohus fästning under den Gyldenlöwska fejden.

               Som kuriosa fick vi ta del av det brev han dikterade, som svar på Gyldenlöws försök att få Stake och Bohus fäste att ge sig

               redan vid inledningen av belägringen. Formuleringarav den här typen används  förmodligen inte i skrift  idag?

                Åtminstone inte vid medling i kirgssituationer!

                                                                           
                                                                    

                                     Den här oljemålningen av Harald Stake hänger på Nationalmuseum.


 

                                                                        

                                       Som exempel på ett gravkor ser vi här Erik Dahlbergs i Turinge kyrka i Södertäljetrakten


 

                                   Lite om hur adeln medverkade vid kyrkobyggen etc kan du läsa i en artikel i Wikipedia om Ljungs kyrka i Östergötland,

                                   där Axel von Fersens gravkor finns. Under en tid hade det gjorts otillgängligt för såväl allmänhet som forskare.

 

                                     Rutger von Aschebergsgravkor finns i Tyska kyrkan i Göteborg


                                                                                       

                                     Lennart har på olika sätt uppmärksammat att gravrkoren i kyrkorna inte hålls tillgängliga, att de förfaller och glöms bort.

                                     Riddarhuset har nu visat intresse. Man har börjat göra något åt saken i Strängnäs stift.

                                    Vi fick också se hur många kistor av kulturhistoriskt intresse nu börjat restaureras. En skicklig yrkesman behövs i den här

                                    verksamheten. Man har god hjälp av Kaj Zetterström,”Kist-Kaj”, i Gnesta

 

                                                          

                                                    Den här kistan , Sparrekistan fr.1673, har just renoverats.

                                                    Den var illa åtgången när Kaj Zetterström tog sig an den.

                                     Bland oss i åhörarskaran fanns också Ulla Olsson, Lennarts lärare från skoltiden i Göteborg.

                                                                 

                                          Av den hjärtliga minen att döma utföll föreläsningen till full belåtenhet.

                                   Nu utfärdas det inga skriftliga betyg, när PLR har sammankomster. Det blir istället hjärtliga applåder och ett stort TACK

                                  för en upplysande och underhållande timma. Kanske några av oss dessutom i fortsättningen blir mera nyfikna på vad som

                                  kan dölja sig i avglömda skrymslen i våra gamla kyrkor. Här finns historia och historier att leta efter.

                                 Att utöver en papperslapp att anteckna på är det ju med dagens teknik lättare att ta bilder och sedan med hjälp av

                                 t.ex. datorn forska vidare.

                                  Lycka till!

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

====================================================